Allt om ingenting.

Skisser för sommaren och Minimalen spelas på repeat i mina hörlurar dag in och dag ut när jag åker till och från skolan i röd-vita bussar. Det är det som får det att gå runt och låter min överbelastade hjärna slappna av.

Ibland kan ångesten och känslan att känna sig splittrad ta över och ingenting kan rädda en. Varför ska saker för ett år sedan tynga ner precis lika mycket nu. Kommer det vara såhär för alltid nu?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0